Med risk för att bryta mot någon lag om upphovsrätt väljer jag att lägga ut en bild på denna makalösa bok som är skriven av Mia Skäringer. Den är helt jävla otroligt bra! Den löser, förlöser och befriar. Riktar ett tack till författaren för att du gav ut orden och tankarna!
Har följt "Mia och Klara" på Tv tidigare och skrattat och gråtit om vartannat. Det är så jäkla träffsäkert och befriande! Inte för att jag känner författaren, men boken är skriven av en/som en "riktig jävla människa" (Som en vän till mig uttryckte sig om människor som liksom inte bryr sig så mycket om yta, utan har ett djup och en bredd, referensramar/livserfarenhet som går utöver det vanliga... som liksom kanske av någon anledning inte gick den raka vägen i livet för lasern var trasig, gick sönder eller inte fick någon laser, som är människor i all sin operfekthet och ändå helt i sin ordning, som kämpar, som styrs av värme och kärlek i slutändan, typ kortfattat. Svårt att beskriva uttrycket, ni som förstår, ni förstår. Och till er andra kan jag säga att det iaf. är någonting positivt, för mig).
Idag fick jag dessutom veta att hon gått på den skola jag arbetar på OCH har haft min bästa väninna i svenska!
Det går inte att sammanfatta boken, summera den eller vad jag tycker om den (fast jag redan gjort det) utan att bli ännu mer klyschig förståmigpåare. Men jag säger såhär: Den blandar
allt, huller om buller, och det finns en tråd som skiner, lyser och glittrar som den mest finslipade oslipade röda rubinen djupt i jordens inre. Läs den!
